lotta

och jag sitter i vaggeryd, med en telefon som ringt både igår och idag och blivit upplyst om hur FINT vädret är och hur KUL dom har där nere, kan jag ha något annat än ångest? jo okejdå, hur mycket ångest som helst. om samvetskvalen inför att välja om jag skulle åka eller stanna hemma var stora är det inget emot vad de är nu. hursomhelst, det är bara 10 månader kvar till premiären nästa år.

hemkommen från ett besökt gotland, tyvärr utan innehållande väder att hurra över. om åtta dagar sitter jag på landvetter, (w?), igen. denna gången för att besöka en plats jag längtat efter sen sist jag åkte därifrån, island, jag känner mig som en liten barnunge men det spritter i hela kroppen när jag kollar på alla gamla kort och läser inlägg från förra besöket där.

när vi kommer hem däremot är det bara att ta nya tag och bege sig till skolan, men av någon lustig anledning syter jag inte för det, än, visserligen har sommaren sprungit iväg men jag känner att jag fått ut så mycket av den. att bryta tån var nog en vinstlott trots allt, visst att det har varit surt, men så mycket jag kunnat göra och så mycket jag vunnit på det så var det utan tvekan värt det. jag har nog stundtals förlorat endel, men det har också fått mig att inse att det som förloras för en stund kanske inte är något att förlora. om inte annat tar vi studenten i juni, då behöver jag aldrig mer sätta mina fötter på fenix och är inte heller vara bunden att stanna här, om jag inte själv vill. det enda som jag riktigt riktigt är trött på är att jag ska behöva läsa fysik b tills den dag jag tar studenten, med en trevlig lärare men som inte kan lära ut ett jota så jag fattar. och än värre, om samma människa ska ta över sista mattekursen, då blir det ingen mer matte för mig. jäkla problem.


ikväll är det saker på gång, men hoppas på ett videosamtal med lite allsång från afterbeachen, något är alltid bättre än inget alls:) upp med hakan!