lotta

innan min gamla mobil gick sönder första gången fanns det fullt med nedräkningar till allt möjligt och ingenting, men av någon anledning finns det idag inte en enda. för att lägga till en skrev jag in datum tills vi åker till japanland, OJ- tjugofem dagar,  det var nästan så jag fick en mindre chock. nog för att jag kanske rätt smidigt hade kunnat slå ihop att det faktiskt inte är fler dagar kvar så blev jag helt ställd när det visades så uppenbart. anycase,

www.cdon.com har maaaaaassa musik som reas ut, och självklart kan jag inte låta bli att ge med mig. dock föll väl inte frestelsen för de skivor som var allra billigast, men nu är ändå fyra nya stjärnskott påväghem till min brevlåda.



Allt som ofta har en tanke slagit mig, vilken bubbla man egentligen lever i. Vilka mål och visioner man har för sitt liv och alla runt omkring oss. Man sätter upp ett "högt" mål och lurar på något vis sig själv att tro att det är det bästa och enda rätta, utan att kanske ta bort skygglapparna och se lite i helhet istället. Jag är så sjukt trött på att alla snöar in sig i sin egen bubbla och bortser från allt annat, antar att det man säger och tänker är helt rätt, utan att ens skänka en tanke åt att det kan finnas mer än det som är och finns just nu. När man väl kommit så högt som det mål man anpassat till sig själv kommer oftast en besvikelse därmed, det var inte så häftigt/coolt/annorlunda som man tänkt sig. Det man då offrat på vägen dit, finns det kvar?