four days ago

av någon anledning blev det tätare mellan inläggen, varför är jag långt ifrån säker på men så är det iaf. sitter mest och väntar på att klockan ska bli spinningtid, har haft profilering idag och pratat muskler och grejer. ibland funderar jag på om min hjärnas enda kvarvarande hjärnceller sagt stopp. hur jag än bär mig åt fastnar ingenting, även att jag skriver upp och någonstans försöker memorera så hjälper det inte, det försvinner lika fort som det kommit. en annan tanke som slagit mig, som är så himla rätt. är att när hösten kommer, det blir mörkt och kallt, med vintern på ingång blir allt fler deppade, men för någon dag sedan tändes en glödlampa (dingdong) och det som alltid hållet mitt humör uppe, det är helt enkelt handbollen. det är i särklass det roligaste jag vet, även om det ofta går skit och vore synd att utge mig själv att vara en stjärna på det, är det något som allt kommer få mig på bra humör! easy,

23 september

tanken på att jag har kemiprov på tisdag gör mig helt sönderdeppad, hittills har jag läst sisådär en två möjligen tre av fyrtio sidor. det här med planering och upplägg har jag förmodligen missat totalt. idag om 35 dagar ger vi oss iväg, kommer kännas lustigt på något vis overkligt. alec medflera befinner sig nere i spanien nu, förhoppningsvis har de åtminstone lite finare väder än här hemma.

gårdagskvällen spenderades i hok på herrgården, helt oplanerat, kära och mindre kära återseenden. precis som vanligt när det är "vaggerydstillställningar". en gång var det två som enades om att de oplanerade sakerna är de allra bästa, utan förväntningar och "förhoppningar", det var och är hur rätt som helst.


värnamo HK? beslutsångest allan-

tur

det är lite tursamt att inte alla talar högt om att de går till fenix enbart för att deras lärare är het under tiden som hon står och lyssnar. eller att förhoppningsvis ingen registrerar vår inhandling på ica idag, med bla. cola, mentos, tvättlina, kondomer och bensin, jag är lite glad att vi hade skolans kort och att det förhoppningsvis höjde trovärdigheten någon millimeter.

just nu borde jag ta mig i kragen och skriva ett brev till japanisterna, men hur smidigt är det?

uppdatering september

det var en stund sedan jag satte mig ner och printade ner några ord här. det börjar kännas att sommaren tagit slut nu, mitten av september och jag tycker det regnar hela jäkla tiden, börjar tröttna på det nu. satt innan imorse och kollade på bilder sen sommaren, dock har vet jag x antal bilder till jag gärna skulle förvärva (typ sophie;)), jag insåg även hur glad jag är att jag faktiskt bröt tån i slutet av juni, nog att det gjorde förbaskat ont men så roligt och så mycket som hanns att göra "tack vare" den är helt sanslöst, att komma på en dag att dra ner till halmstad och tillbringa dagarna med att shoppa& slappa för att bege sig till afterbeachen på eftermiddagen och stanna där nere till vi kände för att åka hem, eller var mer eller mindre tvugna till det, oh my. det är lycka att se tillbaka på. på något vänster märks det att det var länge sedan jag skrev mycket, tycker det blir helt krattigt. 

in any case, medan sommaren lyser med sin frånvaro blir det kallare och mörkare. min miamaria fyller år idag, congrats! jag har studiedag idag och är ledig imorgon fm, med tusen saker att göra utan att jag orkar ta för mig minsta. om sisådär fem veckor beger jag mig och nio andra nv'are mot japan, på andra sidan jorden i två veckor, nervositeten börjar komma krypande nu, och veckan därefter intar jag och linis huvudstaden för en vecka. hur jag ska ha tid till allt, det vet jag aldrig. någon som har en dygnsförlängare är varmt välkommen.