onsdag
dagarna flyter pa valdigt snabbt, familjen ar hur snall som helst, maten ar jattegod och sahar langt har dagarna varit minst sagt handelserika.
nar jag kommer hem ska kanns det som att man borde sluta klaga over skolan, Mai, min japan, hon gar i skolan fran 8.15-15 tiden nagonting, sedan har hon club acitivites da hon spelar tennis till 6 halv7 tiden, sen aker hon hem och ater osv, och NU nar jag tyckte det var lite lagom att ga och lagga sig da ska hon tillbaka till skolan mellan halv9 och 10! jag fattar inte hur japaner lever, att de inte dor allihop av hjartattack eller nagot sant, det finns ju inte tid till nagonting forutom jobb/skola.
nu ikvall fick jag testa den omtalade missouri-soppan (inte en aning om hur det stavas), och den var verkligen riktigt jatteacklig, det forsta jag smakat har som jag ogillat. tur for mig ar att jag kunde med och saga det till min vardmamma, sa jag lar inte behova ata det mer. varre ar det for gustav som far det och ris till frukost VARJE dag, haha, forst nu forstar jag varfor han gnaller over sin frukost varje dag=)
och ja, toaletterna, dom har knappar till det mesta, eller den ena i mitt hus har sadana "spolduschar" som sprutar vatten, finns bade for man och kvinnor, haha, dom flesta av oss har nog provat pa dem och tja, det ar iaf ingen funktion jag saknar hos de svenska toaletterna.
det enda jag riktigt saknar i matvag har ar att man inte ater frukt, eller egentligen mellanmal, man ater tidigt pa morgonen runt 6-7tiden, lunch i skolan vid halv1, sedan ater man inte forran man kommer hem vid 8 pa kvallen. men men, maten ar hur god som helst saaa jag ska inte klaga.
det har hittills varit tva mindre mysiga upplevelser, dels gallande fiskar och den andra faglar, en tanke skanktes till tva kara vanner till mig som har speciellt fina kontakter med de har djuren;)
allra bast ar nog dock baden, varje dag brukar man bada EFTER att man duschat, valdigt viktigt. och det ar hur skont som helst. sa det tankte jag sysselsatta mig med nu, sen ska jag nana kudden..
sayonara!
nar jag kommer hem ska kanns det som att man borde sluta klaga over skolan, Mai, min japan, hon gar i skolan fran 8.15-15 tiden nagonting, sedan har hon club acitivites da hon spelar tennis till 6 halv7 tiden, sen aker hon hem och ater osv, och NU nar jag tyckte det var lite lagom att ga och lagga sig da ska hon tillbaka till skolan mellan halv9 och 10! jag fattar inte hur japaner lever, att de inte dor allihop av hjartattack eller nagot sant, det finns ju inte tid till nagonting forutom jobb/skola.
nu ikvall fick jag testa den omtalade missouri-soppan (inte en aning om hur det stavas), och den var verkligen riktigt jatteacklig, det forsta jag smakat har som jag ogillat. tur for mig ar att jag kunde med och saga det till min vardmamma, sa jag lar inte behova ata det mer. varre ar det for gustav som far det och ris till frukost VARJE dag, haha, forst nu forstar jag varfor han gnaller over sin frukost varje dag=)
och ja, toaletterna, dom har knappar till det mesta, eller den ena i mitt hus har sadana "spolduschar" som sprutar vatten, finns bade for man och kvinnor, haha, dom flesta av oss har nog provat pa dem och tja, det ar iaf ingen funktion jag saknar hos de svenska toaletterna.
det enda jag riktigt saknar i matvag har ar att man inte ater frukt, eller egentligen mellanmal, man ater tidigt pa morgonen runt 6-7tiden, lunch i skolan vid halv1, sedan ater man inte forran man kommer hem vid 8 pa kvallen. men men, maten ar hur god som helst saaa jag ska inte klaga.
det har hittills varit tva mindre mysiga upplevelser, dels gallande fiskar och den andra faglar, en tanke skanktes till tva kara vanner till mig som har speciellt fina kontakter med de har djuren;)
allra bast ar nog dock baden, varje dag brukar man bada EFTER att man duschat, valdigt viktigt. och det ar hur skont som helst. sa det tankte jag sysselsatta mig med nu, sen ska jag nana kudden..
sayonara!
japan - sondag/mandag
senaste dygnet har varit aningen omtumlande, fran att lamna fenix pa sondag morgon 06.45 efter 2-3timmars somn har dagen/dagarna bara flytit ihop i en enda lang somn ungefar. tur for mig som har latt att sova mest overallt, medan det finns de som inte sovit en blund pa 26timmar for ett tag sedan nu,
hur som helst, jag ar framme i kobe och kitta-ku hos min familj och vi har nyss atit, (maten var jattegod), jag har ett eget mysigt rum och toa. badrummet ar hur ballt som helst, bilder kommer. MEN hela resan innan vi kom hit, suck.
det borjar bra pa landwetter med att jag ska vaxla pengar pa forex och mitt bankkort inte funkar, jag hade glomt fora over pengarna fran mitt esparkonto, som tur var lostes det ganska smidigt.
nar vi kommer till frankfurt och tyskland far inte jonas och fanny plats pa planet, for det var overbokat sa d vill fa dem att vanta tills imorgon, men till slut erbjuder sig nagra andra att lamna sina platser sa alla kommer med. efter en 11timmars lang flygresa, hamnar vi i osaka far ut vaskorna smidigt och latt. sen byter vi om och grejar, efter ett tag kommer malin och annie och fragar om mitt andra namn, tydligen har mitt namn ropats upp i hogtalaren pa flygplatsen. da visar det sig att jag har forlagt mitt pass, som tur var aven dar fick jag tillbaka det efter att ha rabblat personnr och grejer, formodligen rakade jag glomma det nagonstans. knappt typiskt?
iaf, vi aker buss-hemsk taxifard (varre an den mellan burgas-sunny beach, uh) trodde att vara vaskor skulle flyga ut genom den oppna bagageluckan. sen at vi, gick pa ett zoo, och jag somnade over ett bord.
slutligen skulle vi vara tillbaka pa skolan halv5 for att aka till vardfamiljerna, men min vardsyster ar pa camp och kommer inte hem forran imorgon, sa jag skulle bli hamtad av hennes mamma halv6. alla andras familjer hamtar dem, utom min, forst halv7 borjar den ansvariga gubben ringa runt och kolla, och strax innan 7 kommer mamman halvt fortvivlad. MEN nu ar jag hemma i huset, har duschat och badat, atit och kollat pa japanska barnprogram (inte att rekomendera) och nu jaklar ska jag ga upp och lagga mig och sova i en riktig sang och ingen acklig och stel flygplansstol.
tack alla hemma for en toppen helg innan jag akte, bade fredagen och lordagen var helt tipptopp!
hur som helst, jag ar framme i kobe och kitta-ku hos min familj och vi har nyss atit, (maten var jattegod), jag har ett eget mysigt rum och toa. badrummet ar hur ballt som helst, bilder kommer. MEN hela resan innan vi kom hit, suck.
det borjar bra pa landwetter med att jag ska vaxla pengar pa forex och mitt bankkort inte funkar, jag hade glomt fora over pengarna fran mitt esparkonto, som tur var lostes det ganska smidigt.
nar vi kommer till frankfurt och tyskland far inte jonas och fanny plats pa planet, for det var overbokat sa d vill fa dem att vanta tills imorgon, men till slut erbjuder sig nagra andra att lamna sina platser sa alla kommer med. efter en 11timmars lang flygresa, hamnar vi i osaka far ut vaskorna smidigt och latt. sen byter vi om och grejar, efter ett tag kommer malin och annie och fragar om mitt andra namn, tydligen har mitt namn ropats upp i hogtalaren pa flygplatsen. da visar det sig att jag har forlagt mitt pass, som tur var aven dar fick jag tillbaka det efter att ha rabblat personnr och grejer, formodligen rakade jag glomma det nagonstans. knappt typiskt?
iaf, vi aker buss-hemsk taxifard (varre an den mellan burgas-sunny beach, uh) trodde att vara vaskor skulle flyga ut genom den oppna bagageluckan. sen at vi, gick pa ett zoo, och jag somnade over ett bord.
slutligen skulle vi vara tillbaka pa skolan halv5 for att aka till vardfamiljerna, men min vardsyster ar pa camp och kommer inte hem forran imorgon, sa jag skulle bli hamtad av hennes mamma halv6. alla andras familjer hamtar dem, utom min, forst halv7 borjar den ansvariga gubben ringa runt och kolla, och strax innan 7 kommer mamman halvt fortvivlad. MEN nu ar jag hemma i huset, har duschat och badat, atit och kollat pa japanska barnprogram (inte att rekomendera) och nu jaklar ska jag ga upp och lagga mig och sova i en riktig sang och ingen acklig och stel flygplansstol.
tack alla hemma for en toppen helg innan jag akte, bade fredagen och lordagen var helt tipptopp!
queen of apologize
just nu känner jag mig ungefär sådär, jag har redovisning på måndag om en bok som jag inte börjat läsa än. av anledningen att jag gick in i biblioteket fel dag, för den boken jag måste läsa i svenskan verkade rätt ointressant så istället hittade jag en annan bok som har tagit upp den tid jag borde lagt på annat fram tills för en halvtimma sedan. så from nu finns det inga ursäkter för att inte ta tag i min historiska roman längre, suck ..
gårdagskvällen spenderades med idol i klevan och senare glass på mcdonalds, naaaajs thanks folks.
gårdagskvällen spenderades med idol i klevan och senare glass på mcdonalds, naaaajs thanks folks.
torsdag
torsdagarna känns mer eller mindre som onsdagar i skolan, som individuellavaldagar, så det är lika förvirrande (för min hjärna i synnerhet) att varje torsdag går 1- och 2-orna som vanligt, väldigt intressant för övrigt.
idag har vi haft "prov" i grupp med anteckningar, av någon anledning är det ingenting som jag är sådär välbekant med men så är det.
om tankarna får springa iväg en stund snurrar de till alla världens hörn, jag har flera "bra" exempel på resor folk man känner/känner till gör/gjort. för min egen del började det i somras med bulgarien, och tja bulgarien är och förblir bulgarien det finns inslag jag gärna hade skippat men nu i efterhand var det ändå helt OK - dock ALDRIG mer apollo. island var i särklass lätt i topptre av det bästa jag gjort hittills iår - minst sagt. just nu väntas japan som förväntningarna växer samtidigt som tiden tills dess minskar. MEN efteråt, efter studenten/sommaren/vadsomhelst - vad? jag är hur taggad som helst till att göra NÅGOT, efter de "små resor" jag gjort såhär långt är jag bara ännu mer sugen på att åka iväg ännu mer, både längre och under längre tid. MEN hur lång tid? när/var/hur? jag vet ingenting, för jag vet att jag själv skulle likväl kunna tillbringa en månad i kina som ett halvår i afrika eller en vecka på nordpolen, vad som helst bara jag känner att det är något som ger mig någonting, tid är allt men ändå ingenting, och jag däremot känner mig mest förvirrad.
idag har vi haft "prov" i grupp med anteckningar, av någon anledning är det ingenting som jag är sådär välbekant med men så är det.
om tankarna får springa iväg en stund snurrar de till alla världens hörn, jag har flera "bra" exempel på resor folk man känner/känner till gör/gjort. för min egen del började det i somras med bulgarien, och tja bulgarien är och förblir bulgarien det finns inslag jag gärna hade skippat men nu i efterhand var det ändå helt OK - dock ALDRIG mer apollo. island var i särklass lätt i topptre av det bästa jag gjort hittills iår - minst sagt. just nu väntas japan som förväntningarna växer samtidigt som tiden tills dess minskar. MEN efteråt, efter studenten/sommaren/vadsomhelst - vad? jag är hur taggad som helst till att göra NÅGOT, efter de "små resor" jag gjort såhär långt är jag bara ännu mer sugen på att åka iväg ännu mer, både längre och under längre tid. MEN hur lång tid? när/var/hur? jag vet ingenting, för jag vet att jag själv skulle likväl kunna tillbringa en månad i kina som ett halvår i afrika eller en vecka på nordpolen, vad som helst bara jag känner att det är något som ger mig någonting, tid är allt men ändå ingenting, och jag däremot känner mig mest förvirrad.
13 oktober
första lördagen på en och en halvmånad som jag inte går upp och börjar jobba 05.00, kändes väldigt lustigt att kunna sova ändå till 10 idag, nej inte så fet chans att jag sov hela tiden, första anhaltsuppvaket var kring 7 halv8, men jag lyckades ändå somna om en stund till. huvudvärken håller i sig, vilket den gjort senaste fyra dagarna snart, detta håller på att driva mig till vansinne.
satt och kollade massa saker nu på morgonen och hamnade på aftonbladets startsida där de skriver om att stoppa våldet mm, på något vis känns det lite avsides eller det är svårt att ta på, ända tills jag klickar mig vidare på "offren" och hittar en kille som misshandlats i jönköping (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article993793.ab) check. helt plötsligt blev allt så verkligt när något skett utanför centrum, visserligen är jag själv ingen storbesökare av krogen i allmänhet, men väldigt många jag känner vistas ändå bla där vanligen. det är helt sanslöst att det faktiskt händer, ännu mer arg blev jag när jag läser hur han fick två ryggkotor skadade, inte för att just det drabbat mig, men jag vet känslan och försöken att gå med det där himla gåbordet, och att dettta orsakas av att någon/några inte kan hålla knytnävarna i skick - det gör mig gaaaaaaaaaaalen. det händer och folk tvingas till det ändå - utan slagsmål och misshandel, och ja jag vet att jag överreagerar för att det handlar om ryggar, men det är så sjukt frustrerande att folk inte fattar vilken enorm skada det gör!
und die Sonne scheint,
satt och kollade massa saker nu på morgonen och hamnade på aftonbladets startsida där de skriver om att stoppa våldet mm, på något vis känns det lite avsides eller det är svårt att ta på, ända tills jag klickar mig vidare på "offren" och hittar en kille som misshandlats i jönköping (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article993793.ab) check. helt plötsligt blev allt så verkligt när något skett utanför centrum, visserligen är jag själv ingen storbesökare av krogen i allmänhet, men väldigt många jag känner vistas ändå bla där vanligen. det är helt sanslöst att det faktiskt händer, ännu mer arg blev jag när jag läser hur han fick två ryggkotor skadade, inte för att just det drabbat mig, men jag vet känslan och försöken att gå med det där himla gåbordet, och att dettta orsakas av att någon/några inte kan hålla knytnävarna i skick - det gör mig gaaaaaaaaaaalen. det händer och folk tvingas till det ändå - utan slagsmål och misshandel, och ja jag vet att jag överreagerar för att det handlar om ryggar, men det är så sjukt frustrerande att folk inte fattar vilken enorm skada det gör!
und die Sonne scheint,
oktober, countdown
innan min gamla mobil gick sönder första gången fanns det fullt med nedräkningar till allt möjligt och ingenting, men av någon anledning finns det idag inte en enda. för att lägga till en skrev jag in datum tills vi åker till japanland, OJ- tjugofem dagar, det var nästan så jag fick en mindre chock. nog för att jag kanske rätt smidigt hade kunnat slå ihop att det faktiskt inte är fler dagar kvar så blev jag helt ställd när det visades så uppenbart. anycase,
www.cdon.com har maaaaaassa musik som reas ut, och självklart kan jag inte låta bli att ge med mig. dock föll väl inte frestelsen för de skivor som var allra billigast, men nu är ändå fyra nya stjärnskott påväghem till min brevlåda.
Allt som ofta har en tanke slagit mig, vilken bubbla man egentligen lever i. Vilka mål och visioner man har för sitt liv och alla runt omkring oss. Man sätter upp ett "högt" mål och lurar på något vis sig själv att tro att det är det bästa och enda rätta, utan att kanske ta bort skygglapparna och se lite i helhet istället. Jag är så sjukt trött på att alla snöar in sig i sin egen bubbla och bortser från allt annat, antar att det man säger och tänker är helt rätt, utan att ens skänka en tanke åt att det kan finnas mer än det som är och finns just nu. När man väl kommit så högt som det mål man anpassat till sig själv kommer oftast en besvikelse därmed, det var inte så häftigt/coolt/annorlunda som man tänkt sig. Det man då offrat på vägen dit, finns det kvar?
www.cdon.com har maaaaaassa musik som reas ut, och självklart kan jag inte låta bli att ge med mig. dock föll väl inte frestelsen för de skivor som var allra billigast, men nu är ändå fyra nya stjärnskott påväghem till min brevlåda.
Allt som ofta har en tanke slagit mig, vilken bubbla man egentligen lever i. Vilka mål och visioner man har för sitt liv och alla runt omkring oss. Man sätter upp ett "högt" mål och lurar på något vis sig själv att tro att det är det bästa och enda rätta, utan att kanske ta bort skygglapparna och se lite i helhet istället. Jag är så sjukt trött på att alla snöar in sig i sin egen bubbla och bortser från allt annat, antar att det man säger och tänker är helt rätt, utan att ens skänka en tanke åt att det kan finnas mer än det som är och finns just nu. När man väl kommit så högt som det mål man anpassat till sig själv kommer oftast en besvikelse därmed, det var inte så häftigt/coolt/annorlunda som man tänkt sig. Det man då offrat på vägen dit, finns det kvar?