tid
någon gång för rätt länge sen skrev jag något om att tiden har snabba ben, kan vara borttaget, hur som helst. ju mer jag tänker desto mer förvirrad tycker jag att jag blir.
i hela mitt liv har jag bott i vaggeryd, de senaste tio åren i samma hus, nio år tillbringade jag på hjortsjöskolan, för en vecka på pb som jag övergav för fenix, något som fortfarande grämer mig ibland, i vilket fall, snart eller närmre om ett år har jag avverkat mina tre år på nv, något jag är glad men samtidigt ångrar hur mycket som helst. om 11 månader står jag och många andra på fenix altan med vita mössor och vrålar. men sen......? jobb/skola/resa? den största tryggheten är ju självfallet att skaffa sig ett jobb, gärna ett så "fast" som möjligt, bo hemma ett tag, sen kanske pröva vingarna och flytta hemifrån, eller kanske söka till högskola/universitet, vad du vill, börja plugga och ev skaffa sig några fler vetskaper, eller kasta sig ut i världen och se vad man kan ta sig för, (måste inlägga att jag avundas malins australienår). hur jag än vrider och vänder på alla tankar ställs allt mot varandra, här hemma har man en enorm trygghet, familj, vänner och allt man bara kan tänka sig. att slänga sig ut i världen på ett eller annat sätt om det så innebär 15 eller 1500 mil hemifrån är det ändå ett chanstagande, något man kan vinna hur mycket som helst på. samtidigt som det kan gå käpprätt åt skogen om allt skiter sig. ibland kan jag knappt sätta ord på hur mycket jag vill härifrån och se något nytt, samtidigt - är det värt det?
åkte förbi jorarp idag, det är nog en av de vackraste platserna på sommaren gud skapat, det snurrar runt med minnen som tar emot att sakna men hur bra som helst att se tillbaka på. poppis
i hela mitt liv har jag bott i vaggeryd, de senaste tio åren i samma hus, nio år tillbringade jag på hjortsjöskolan, för en vecka på pb som jag övergav för fenix, något som fortfarande grämer mig ibland, i vilket fall, snart eller närmre om ett år har jag avverkat mina tre år på nv, något jag är glad men samtidigt ångrar hur mycket som helst. om 11 månader står jag och många andra på fenix altan med vita mössor och vrålar. men sen......? jobb/skola/resa? den största tryggheten är ju självfallet att skaffa sig ett jobb, gärna ett så "fast" som möjligt, bo hemma ett tag, sen kanske pröva vingarna och flytta hemifrån, eller kanske söka till högskola/universitet, vad du vill, börja plugga och ev skaffa sig några fler vetskaper, eller kasta sig ut i världen och se vad man kan ta sig för, (måste inlägga att jag avundas malins australienår). hur jag än vrider och vänder på alla tankar ställs allt mot varandra, här hemma har man en enorm trygghet, familj, vänner och allt man bara kan tänka sig. att slänga sig ut i världen på ett eller annat sätt om det så innebär 15 eller 1500 mil hemifrån är det ändå ett chanstagande, något man kan vinna hur mycket som helst på. samtidigt som det kan gå käpprätt åt skogen om allt skiter sig. ibland kan jag knappt sätta ord på hur mycket jag vill härifrån och se något nytt, samtidigt - är det värt det?
åkte förbi jorarp idag, det är nog en av de vackraste platserna på sommaren gud skapat, det snurrar runt med minnen som tar emot att sakna men hur bra som helst att se tillbaka på. poppis
zu hause
efter halmstad/trip båstad och bulgarien besök sitter jag här hemma igen, tillbaka på jobbet och har även besökt gymmet. ingetdera har gjorts den senaste månaden. om det inte vore att tån gör så satans ont skulle jag nästan kunna säga att bryta den var en "bra" sak, så mycket saker som gjorts och alltdär med.
senaste månaden har hur mycket minnen som helst att packa ner i ryggsäcken, möte med diverse typer i båstad, kareoke och afterbeach i halmstad, härlig sol på sunnybeach strand, fastnande i hiss med en städerska, någon halv/hel-galen kväll. det sjukaste av allt är att när vi satt utanför hotellet och väntade på bussen till flygplatsen ville jag inte annat än att bara komma hem, men så fort jag väl kommit hit så drömmer jag mig bort tusen gånger om, igen.
sysselsättningsbrist
ja, jag vet att jag har en tendens att ha väldigt lite för mig på dagarna när jag är hemma med min tå och ugglar. jag och min kära syster brukar dessa dagar även viga våra liv åt ztv-mtv-the voice. mycket najs i brist på annat.
har suttit och kollat igenom mina vänners olika bilddagböcker, sommaren/hösten -06 med alla fester och galenskaper var bland den hittills roligaste tiden i hela mitt liv, vintern när vi åkte pulka och kollade på film mest varje dag. våren har väl varit mer intetsägande kanske, fast det är ju synd att påstå att jag haft tråkigt. det kan bara bli bättre!
en annan fundering som slagit mig är att om en dryg månad ska vi tillbaka till underbara fenix, som 3or, det känns lite ......konstigt... eller något i den stilen. tycker det känns som igår när jag stod där första gången som en liten fjantig etta som inte fattade någonting. konstigt känns det också att jag och flera near and dear ones åker till bulgarien om en vecka idag. en annan resa som står på tur därefter, islandislandisland, var och hämtade nyhemkomna därifrån igårkväll, att höra massamassa saker gjorde ju inte längtan dit mindre precis. ah,
i vilket fall, solen skiner idag eller den tittar åtminstone fram lite mellan molnen.
har suttit och kollat igenom mina vänners olika bilddagböcker, sommaren/hösten -06 med alla fester och galenskaper var bland den hittills roligaste tiden i hela mitt liv, vintern när vi åkte pulka och kollade på film mest varje dag. våren har väl varit mer intetsägande kanske, fast det är ju synd att påstå att jag haft tråkigt. det kan bara bli bättre!
en annan fundering som slagit mig är att om en dryg månad ska vi tillbaka till underbara fenix, som 3or, det känns lite ......konstigt... eller något i den stilen. tycker det känns som igår när jag stod där första gången som en liten fjantig etta som inte fattade någonting. konstigt känns det också att jag och flera near and dear ones åker till bulgarien om en vecka idag. en annan resa som står på tur därefter, islandislandisland, var och hämtade nyhemkomna därifrån igårkväll, att höra massamassa saker gjorde ju inte längtan dit mindre precis. ah,
i vilket fall, solen skiner idag eller den tittar åtminstone fram lite mellan molnen.
thank's for sunday my sunshine!
tankedag
"i de finaste vatten lurar de allra fulaste fiskarna" minst sagt
tacktacktacktack, snurra gärna till det lite till i huvudet på mig.
måndag igen
förmodligen var mamma några minuter sen till jobbet, då det ringer hit strax efter sju på morgonen, jag var dock för trött för att orka gå upp och svara. ännu värre ringer det en försäljare vid niotiden, toppenmorgon. sen ringer det på dörren istället, hundra gånger på en sekund ungefär som småbarn brukar plinga, masar mig bort och ska öppna och utanför ser jag ingen. förrän jag öppnar dörren mer och där står en liten lastbil, hm, sen som tur väl är hoppar min morbror fram. lycka. så han stannade och pratade bort en bra stund, väldigt uppskattat :)
vart är solen idag?
vart är solen idag?
söndag
idag har söndagen påmint i ytterst små mängder om vad det en gång brukade vara.
tiden knallar på och allting förändras hela tiden, kanske är det dags att jag kliver ut ur bubblan och följer strömmen eller åtminstone tar tag i mig själv. now I'm here again, lost in time.
övrigt har helgen varit helt kalas och solbrännan börjar nästan ändra sig från ljusaste nyans till en mörkare ;)
ah, I'm not up to consider thoughts with your headline
tiden knallar på och allting förändras hela tiden, kanske är det dags att jag kliver ut ur bubblan och följer strömmen eller åtminstone tar tag i mig själv. now I'm here again, lost in time.
övrigt har helgen varit helt kalas och solbrännan börjar nästan ändra sig från ljusaste nyans till en mörkare ;)
ah, I'm not up to consider thoughts with your headline